Nu var det äntligen dags, som de hade väntat sen dom fick reda på att vi skulle gå på Flashdance. Förväntans fulla tog vi oss till Chinateatern och tog plats.
Woww vilket drag med fullfart från början, tjejerna njöt i fulla drag och jag rycktes med i glädjen. Vi var helt uppfyllda när v i sakta tog oss hemåt. Barnbarnet som åkte med mig satt och småsjöng hela vägen hem. En lyckad kväll med dotter och äldsta barnbarnen.
Det var ett tag sedan vi träffades med gemensam aktivitet med efterföljande problemlösning av stort och smått över en bit mat. Nu var det tags, boule passade fint och hård kamp blev det. Boulebar var en ny bekantskap för mig, trevlig atmosfär men i mitt tycke lite hårda banor. Nått måste man väl skylla på.
Wienersnitzlen efteråt på en krog i närheten hade också en nyhet, rårörda lingon till. Med lite öl slinker allt ned. En hel kväll i trevligt sällskap,
Vädret var inte det bästa regnt och rusk. Blöta och småsura intog vi våra platser, men sen. Vilken stämning det blev när Lena Willemark och Blåsarsymfonikerna spelade musik av Björk och Rehnqvist. Har tidigare inte lyssnat på Willermark, men bättre sent än aldrig, det blir mera!
Prolog
Började redan när jag fyllde år, då jag fick en resa till Madeira i present. Har aldrig varit där så det ska bli spännande att komma dit.
Tisdag 4 feb
02:30 ringer väckarklockan dags att stiga upp för avfärd mot Madeira för en veckas vistelse på ön, i Funchals västra delar.
Ingen trafik genom stan, en fördel att åka tidigt…… väl på Arlanda var det bara att tåga raka vägen till incheckningen. 2 diskar öppna, ett par i den ena och vi i den andra. Blir det inga fler? 34 från Stockholm får vi reda på, hur många som kommer på i Ängelholm där vi ska mellanlanda får vi se då.
Säkerhetskontrollen, en nödvändighet, men ack så otrevlig personalen kan vara. Av med skor gå på skitiga blöta golv i strumplästen gjorde mig inte speciellt uppiggad. Kaffet sopade undan mina elaka tankar….
Ängelholm då – där blev planet fullt!
Fyra och halvtimme senare siktades Porto Santos och vi förberedes för landning. Nästan nere drog piloterna på för fullt och vi steg snabbt upp igen. Man är nära husen, under husen i bergsluttningen där flygplatsen ligger nere vid havet. En sväng ut över havet och kaptenen meddelade att kraftig medvind hade tvingat upp oss igen. Ett nytt försök från andra hållet då även visuellt, tog oss ned på Madeiras mark.
Efter incheckning på hotellet blev det en snabb lunch, ombyte och ut i den 20-gradiga värmen. Underbart – ser verkligen fram mot resten av veckan.
Onsdag 5 feb
Först infomöte på förmiddagen sen en stadstur i Funchal på eftermiddagen. Målet med turen är att visa sevärdheter men även hur vi själva kan hitta i staden. Turen en blandning av bussåka och eget fotarbete med stopp vid saluhallen, broderihuset, rådhustorget och delar av gamla stan som idag rustas och förgylls med läckra dörrmålningar av olika konstnärer.
Katedralbesök på Larga da Se` hanns med innan det var dags för rundturens avslutning med provsmakning av Madeiravin på The Old Blandy Madeira wine Lodge, inrymd i delar av ett gammalt franciskanier kloster.
Torsdag 6 feb – östra Madeira
En heldagstur med buss runt östra Madeira på slingrande vägar genom tätskog i naturreservatet Ribeiro tog vi oss genom tät dimma upp på drygt 1 800 m, Pico do Arieiro. Väl uppe gällde det att hålla i pinnalerna för att de inte skulle blåsa bort över soldränkta bergskammar.
Vilka vyer! Njutbart i allra högsta grad.
Tyvärr var utställningen om traktens häckfågel, stormfågeln stängd. Några fåglar syntes inte heller till. De var ute till havs.
Innan dagens lunch blev det stopp vid Ribeiro Frios laxodling. Intressant att se de olika stadierna av laxynglen i olika bassänger sammankopplade på ett sinnrikt sätt. Härifrån gick vi en kortare Levadavandring och träffade på mycket nyfikna Madeira bofinkar som flög runt oss, vi blev uttittade på nära håll.
För att komma till dagens lunchställe Quinta do Furao åkte vi kringelkrokar upp i bergen och nere till kusten med ett stopp i Santana och deras mycket speciella små hus.
En tre rätters med vin satt bra innan vi via bergspasset Portelo nådde fram till hamnstaden Machico. Madeiras näst största stad och den plats där Zarco, en av öns upptäckare steg i land på 1400-talet. Stadens charm var bland annat det lugna tempot och den sandstrand som skapats av inköpt sand från Sahara.
Turen och dagen började lida mot sitt slut och vi passerade Santa Cruz och flygplatsen som idag är förlängd och klarar en jumbojet som var det första planet som landade efter ombyggnaden.
Fredag 7 feb
Med minsta möjliga marginal fick vi oss frukost. I och för sig hade det löst sig ändå, för när frukostmatsalen stänger öppnar öppnar nästa för brunch – det går i ett.
Med laddade ryggsäckar begav vi oss längs strandpromenaden mot Camara de Lobos en fiskeby väster om Funchal. Delar av promenaden var avstängd så det blev en omväg upp bland bostadshus och hotell. Vad gör det en fantastisk dag med mycket sevärt under vägen.
I den lilla fiskebyn kunde vi inte motstå en lätt lunch på skaldjur. Otroligt gott!!! Buss tillbaka eller gå? Ingen tvekan! Med vinden i ryggen och strålande sol gick vi tillbaks med nya intryck och fantasriska vyer. Madeira är vackert! å mycket återstår!!
Lördag 8 feb
Att bara gå ned till en matsal som är uppdukad med all sköns frukost gör mig bekväm. Har svårt att inte ta för mycket, det straffar sig på vågen. Efter försök med begränsningar bar det av med lokalbuss in till centrala delarna av Funchal för vidare transport till Palace Tropical Gardens. Tyvärr stängdes den kugghjulsdrivna järnvägen upp till Monte redan 1939 efter en motorexplosion som tog livet av 4 personer. Vi fick ta Teleferico do Funchal i stället. 15 inuter senare var vi uppe.
Vi tog god tid på oss i den tropiska trädgården. Mycket att se även om det inte var blomsäsong. Ett par timmar i trädgården gick snabbt och innan vi åkte tillbaks gjodes ett besök vid Nossa Senhora do Monte kyrkan som tyvärr inte var öppen.
För återfärd till Funchal vald vi lokalbuss och inte den omtalade kälkåkningen, även om de vitklädda halmhatt försedda kälkförarna gjorde allt för välja just deras kälke. En annan gång kanske.
Kvällen underhållning på hotellet, en saxofon, 2 på slagverk eller gitarr var medryckande och underhållande med saxofonisten som gick runt bland publiken. Kul!
Söndag 9 feb
Vaknar upp till en gråmulen dag. Perfekt för besök av Botaniska och Nunnornas dal. Botaniska trädgården i utkanterna av Funchal upp längs bergsidan börjad vår tur. Första delen guidad och intressant med växter som även finns hemma, dock inomhus och i små krukor. Vore intressant att vara här under blomningsperioden!
Tyvärr är jag för dålig på blommor och kommer ihåg bara en bråkdel av alla namn. Men läckert var det.
Efter avslutad egen rundtur bar det av upp i bergen mot Nunnornas dal, Curral das Freiras. Ett turistmål utan nunnor även om sägnen berättar att Santa Claras nunnor tog skydd här när franska pirater intog Funchal år 1566. Vad jag tyckte var mer intressant var turen upp till Eira do Serrado där man såg ner till byn 500 meter nedanför. Mäktigt!
Regnet avtog mot eftermiddagen men vinden höll i sig. Facinerande att gå längs havet och se dess vrede mot klipporna.
Dagen avslutades med italiensk afton med kalla förrätter, pizza, pasta, varmrätt och efterrätt. Som tur var kunde vi hoppa både pizza och pasta. Det blev tillräckligt ändå.
Måndag 10 feb – sista dagen
En skön morgon med sen frukost gav oss kraft för egen upptäcksfärd i Funchal. Lokalbuss in till centrum, vandring lite längre österut innanvi kom tillbaks till Rue de Santa Maria och alla dess målade dörrar.
En del intressanta konstutställningar besöktes under vägen. Skönt att i lugn och ro strosa fram utan jäkt och en massa andra runt i kring. Färden gick vidare genom gamla stan och shoppinggator mot glassbaren på Ritz. En banansplit gick inte av för hackor! Vi hade turen att just då bli underhållna av ett fantastisk gitarrspel i det njutbara solskenet.
Nåväl till slut måste vi börja röra på oss och via presidentpalatsets trädgård och vätskestopp på anrika Rieds hotell tog vi oss tillbaks till Enotel Lido.
Farväl och tack Madeira vi kommer gärna tillbaks!! En storslagen present var till ända!!!
Vilken härlig föreställning med gammalt och nytt, med Taube och annat. En förmån att få avnjuta denna konsert med Sven-Bertil Taube, Lill Lindfors och Divine under ledning av Anders Berglund.
Att komma ihåg låttexter och sjunga vid 80 är få förunnat.
Aktuellt
